- Forskning
- Hälsa
- Politik
Förr i tiden hade äldre sällan sina egna tänder kvar och de fick nöja sig med proteser. Nu har en betydande majoritet kvar flera av sina tänder hela livet. Det innebär högre krav på tanvård för äldre. Besvär med karies, parodontit och periimplantit är vanligt. Dåliga tänder leder till sämre självförtroende och sämre självkänsla liksom sämre förmåga att tugga och tillgodogöra sig maten.
Äldre drabbas ofta av skador på tänder och slemhinnor som hade kunnat undvikas om den dagliga munvården hade utförts och den äldre personen regelbundet hade besökt tandvården. Försummad munvård leder ofta till försämrad allmän hälsa och näringsintaget kan försvåras. Bakteriebeläggningar på tänderna ökar risken sjukdomar.
Äldretandvård var inte aktuell tidigare då de flesta inte hade egna tänder när de blev gamla. Nu finns uppsökande verksamhet, kostnadsfri munhälsobedömning hemma och nödvändig tandvård till hälso- och sjukvårdsavgift. I första hand är det tandvårdsförordningen som reglerar bidragen till äldre eller till personer som fått försämrad tandhälsa på grund av mediciner eller något funktionshinder.
Många äldre har svårighet att sköta den egna munhygienen. Det är därför angeläget att vårdpersonal får kompetensutveckling i hur man kommer åt att bortsta äldres tänder och särskilt om de själva inte vill få tänderna borstade och rengjorda.