- Dentala material
- Hälsa
Alla får vi i oss fluor genom födan och dricksvattnet. Dagsdosen hos vuxna med normal vattenkonsumtion beräknas ligga vid 0,5-2 mg i lågfluorområde och 2-5 mg i områden med dricksvattenhalt av 1 mg fluor per liter, felaktigt benämnt “optimal” fluorhalt (1). Denna halt finns naturligt i Sverige i t.ex. Uppsala och Eskilstuna. I vissa vattenverk är halten ännu mycket högre. Livsmedelsverket har utfärdat nya regler för fluoridhalten i svenskt dricksvatten, baserat på ett EG-direktiv. Senast 25 december 2003 får dricksvattnet inte innehålla mer än 1,5 mg fluor/liter (2). Anledningen är att fluoren har visat sig ge skador på framför allt tänderna och skelettet, eftersom det är ett starkt cellgift.
Storkonsumenter av dricksvatten, exempelvis diabetiker och njursjuka kan få i sig betydligt större mängder. Endast en del, varierande mellan 20-80 % av detta fluorintag utsöndras via njurarna. Ju surare urinen är, desto mindre är utsöndringen av fluorid (3). Personer med en kost som gör urinen sur, exempelvis köttrik kost, behåller därför mer fluor än personer med alkalisk urin. Det fluor som kvarstår i kroppen binds kemiskt i olika organ, framför allt i kroppens hårdvävnader, dvs tänderna och benstommen. På detta sätt hålls blodplasmahalten av fluor låg vid c:a 1/100-dels mg per liter men 2-3 gånger så högt hos personer som dricker fluoriderat vatten.
