Jag tillhör den generation som växt upp på 70 talet och fått alla kindtänder fyllda med amalgam i förebyggande syfte. De sista åren har inte mindre än 3 kindtänder drabbats av så stora sprickor att 2 av dem fick avlägsnas pga att sprickorna var så stora och djupa och 1 kunde rotfyllas och därmed räddas.
Naturligtvis funderar jag mycket på vad det är som orsakar dessa sprickor. När jag söker information så inser jag att det är många bud om förklaringar.
På tandvårdshögskolan där jag är patient säger de att det är jag som biter för hårt ihop med mina tänder. De tycker jag ska ha en bettskena. Jag är tveksam då jag inte lider av någon huvudvärk alls.
Jag är själv mer inne på amalgam teorin som jag läst om på såväl svenska som utländska sidor. De finns en teori om att sprickorna är amalgambetingade. Man menar att amalgam orsakar en korrosion i tanden dvs utvidgar sig och spränger tanden innifrån. Man menar också att amalgam är ett hårdare material än tanden själv och efter åratal av tugg med tänderna uppstår sprickor.
Min sista spricka som jag nyligen upptäckte har orsakat mig mycket lidande. Jag sökte vård så fort jag kände sprickan med tungan men tandläkaren ignorerade den. Han menade att min tunga överdrev. Sprickan fylldes igen.
1 månad senare får jag mycket ont i tanden som tas för att fyllningen varit för hög. ytterliggare några dagar senare har smärtan ändrat karaktär. Nu borras tanden ut helt och då ser man att sprickan går rakt genom hela tanden. Pulpan har dött och jag har fått en svår infektion i tanden.
Får 2 olika sorters antibiotika och får invänta dess verkan innan tanden kan avlägsnas.
Jag vill nu byta ut samtliga mina amalgamfyllningar och samtidigt inspekterat tänderna. Men tandläkaren säger att det är en dålig ide. De menar att amalgam är det bästa fyllnadsmaterialet.
Jag är i gång att göra en anmälan till patientskadeförsäkringen då jag anser att tandläkarens bagatelliserande av sprickan orsakat mig onödigt lidande.
Fler som har upplevelser/tankar kring detta?
